Jag tanker sa mycket.

Jag har varit fast i mina tankar i flera dagar nu.. Kan knappt sova.. Och nar jag val sover sa kanns det nastan som att jag ar vaken anda...
Jag vet inte riktigt vad jag tanker pa heller.. Det ar typ allt.. Och allt mojligt.. :/
Vaknade fyra i morse, kunde inte somna om, och inte ville jag kliva upp heller och gora nagot.. Sa jag lag bara dar i tva timmar och tankte pa allt mojligt tills klockan ringde 06.05..

Jag tanker nog for det mesta pa framtiden och pa Sverige och alla mina nara och kara.. Och jag tanker pa hur mitt liv kommer se ut framover.. kommer jag vara lycklig?
Och jag tanker pa min man.. ar jag tillracklig for honom? Ibland kanns det som att jag inte duger, och allt jag gor bara ar fel. Kommer det alltid vara sa?
Tanker aven pa min kommande son/dotter.. Kommer barnet ha halsan i behall eller kommer den fa min sjukdom? Det ar ju 50-50 chans att den ska fa leva med smartor hela livet och inte kunna leva normalt som andra. Men det ar aven 50-50 chans att den kommer vara fullt frisk ocksa, sa jag far inte grava ner mig i det negativa. :)
Jag ar ocksa aven radd for att hamna i rullstol... Bara tanken pa att inte kunna leka med mitt barn i parken och att min man ska behova slapa runt pa mig far mig att nastan bryta ihop.... Men som sagt sa bor jag inte grava ner mig i det negativa, ingen vet hur framtiden ser ut.. For hoppningsvis sa ar framtiden bra och jag kommer kunna ga hela livet. ^^
Tanker aven pa min alskade katt Tjocken... saknar honom sa otroligt, och det gor ont i sjalen att ha honom hos mig varje dag som forr. Jag vet att det kanske ar lojligt, men jag alskar verkligen min katt. Han ar som en son for mig. Och JumYum, som gick bort forra varen, jag alskade henne med.. Onskar att jag kunde vrida tillbaka tiden ibland sa att jag kunde fa komma tillbaka till mitt forra liv och fa bo med mina missar da allt bara kandes bast.

Men om jag inte hade flyttat hit till korea och gift mig a allt sa hade jag formodligen inte varit gravid nu.. Och just nu ar ju mitt kommande barn min storsta lycka, sa jag angrar anda inte vagen jag tog for att ta mig hit dar jag ar nu. :) Jag kommer bli en grymt bra mamma, det har jag bestamt!! :D


Kommentarer
soraelizabeth

Det är enkelt att fastna i "tänk om" och det finns inget värre än att känna att man inte duger eller räcker till. Och vare sig ditt barn får din sjukdom eller inte så kommer han/hon känna sig lycklig endå, pga det faktum att de har en sån snäll och underbar mamma som du :)

Och ifall du är rädd över att hamna i rullstol var lycklig idag över att du kan gå. :) Var lycklig och tacksam över allt idag för vad som än händer imorgon så vet du om att du har uppskattat allt endå :) Cilla, le och tänk på alla som älskar dig så kommer det nog kännas bättre en stund. Lämna dina bekymmer åt gud och njut av all lycka han kan erbjuda dig :) <3

2011-03-25 @ 13:42:10
URL: http://soraelizabeth.tumblr.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Cilla

Att vänta en glädje är också en glädje.

RSS 2.0