Det är något som skär,
det är något som gör ont.
Jag vet inte vad det är,
törs inte fråga.
Att ständigt känna
hoppet blekna
mer och mer,
att ständigt krypa in
i det mörkaste hål och
fälla den tår ingen får se.

För att sedan, sakta viska till sig själv
"jag orkar inte mer.."