Cilla - Att vänta en glädje är också en glädje.

Vad är värst egentligen?

Publicerat 2014-02-03 15:56:30 i Allmänt

Jag sitter och funderar på bussen som jag gör de flesta gångerna jag åker buss om jag inte sover.

Vad är värst?
Vetskapen att man är sjuk och kommer bli värre med tiden. Att man inte kommer kunna gå, bära på och leka med sina barn, skära en stek, lyfta en matkasse till bilen, skriva ett brev m.m.
Men man har ingen aning om när eller vad som kommer att hända först. Är det en månad kvar, eller fem år innan benen slutar fungera? Kommer man klara av att leka med barn nummer två, så som man gjort med barn nummer ett?
Den vetskapen att veta att en dag är livet förändrat för alltid.

Eller är det värst att ha samma sjukdom som sin mor/syster och se hur hon insjuknar och bli svagare med tiden, och samtidigt veta att en dag är det min tur? Att hela tiden se hur mamma/syster blir allt svagare. Minnena hur hon varit. "Hon sprang i gräset förra sommaren och lekte, men nu orkar hon inte gå många meter. Om 20 år är det jag som sitter där."

Usch, jag blir så olycklig varje gång jag tänker på framtiden och hälsan.
Jag vet själv inte vad jag skulle tycka vore minst fruktansvärt. Att veta att det kommer hända någonting någon gång, eller att se att detta kommer hända i min framtid.

Direktlänk, 0 Kommentarer