Som rubriken lyder! Nu är han äntligen här vår lilla son.

Han föddes i v.40+2 den 4:e April. Klockan 20:52.

Vägde 3,9 kg och var 51 cm lång! ♡

Han var namnlös hela graviditeten och det tog några dagar innan vi var överens om ett namn efter han kommit.

Förlossningen var segdragen. Tog 23 timmar från att vi kom dit med värkar var 3:e - 5:e minut. När vi kom fram kollade de hur öppen jag var, och var då öppen ca 3-4 cm. Efter ett X antal timmar med intensiva värkar och ingen sömn, hade jag varit vaken nästan ett dygn, så jag var ganska trött. De rådde mig att ta några sömntabletter och försöka sova någon timme så att jag skulle orka föda. 

Efter ca tre timmars sömn vaknade jag. Upptäckte då att värkarna blivit färre så vi bestämde oss för att gå ut på stan å fönster-shoppa lite i hopp om att starta igång värkarbetet igen. Cirka en timme senare började de komma var 5:e minut igen så vi åkte tillbaka till förlossningen. De undersökte mig igen och jag hade öppnats en cm till. Men det gick vääääldigt långsamt! Fick ligga nån timme och mäta värkarna. Medans jag låg där och väntade så åkte maken till McDonken och köpte med sig mat åt oss. Har nog aldrig varit så gott med skräpmat förr!! ♡ Barnmorskan frågade flera gånger om jag ville ha lustgas, men jag envisades om att jag minsann kunde hantera smärtan på egen hand. Hehe. Tyckte dock att några värmekuddar vore trevligt så fick två sådana att lägga på magen och under ryggen.

Ett tag senare så mätte de igen, var då öppen 6 cm och barnmorskan bestämde sig för att sticka hål på fosterhinnan så att vattnet skulle gå. Då blev det fart och jag fick nästan direkt värkar varannan minut. Väldigt mycket ondare värkar! Efter kanske en halvtimme med dessa hel#@!es värkar så kände jag att nu börjar det närma sig min smärtgräns och jag bad om att få använda lustgas. Fick lustgas direkt och hon kollade om jag öppnat mig mer. Tror jag var 8 cm öppen då. 

Barnmorskan lämnade rummet. Kvar var jag med värkar från He!!!! och maken, (som faktiskt var ett himla bra stöd under hela förlossningen). ♡ Ett tag senare satte krystvärkarna igång, så vi ringde på klockan å in kom barnmorskan och sa förvånat "oj, här har det gått undan!". Hon klädde på sig plastförklädet och kallade på assistans. På vägen ut så fastnade pjuklarven med huvudet alldelis innanför utgången så jag fick krysta massor för att få ut honom. När väl huvudet kommit ut så fastnade han med axlarna också. Navelsträngen var runt halsen och hans hjärtljud gick ner hastigt. Assistenten frågade om hon skulle kalla på sugklocka eller en läkare, men barnmorskan sa "Vi hinner inte, han måste ut fort. NU!" Hon bad mig krysta så mycket jag bara kunde under varje krystvärk och samtidigt så tog hon in sina händer i hålan för att hjälpa till att dra ut honom. Efter ett X antal krystningar så kom han ut, knäpptyst i några sekunder, sen kom skriket. ♡ *tack gode Gud, han är ok!* Var min första tanke. :) 

 

Ja. Det var nog allt jag kommer ihåg av förlossningen.

 

Nu är han 15 dagar gammal vår lille Ian. ♡ och vi börjar få lite rutin på att ha två barn och samtidigt hinna med allt annat. :)

Som tur är så har storasyster Shinbi dagis tre dagar i veckan så att hon får leka av sig lite och jag kan få lite extra vila med Ian. Han är nämligen uppe halva nätterna, så det blir inte mycket sömn för min del då. :/

 

 

Men idag har det varit cool - lugnt där inne och han verkar inte alls vilja ut. 😒 

Har nästan inte haft nå värkar alls.

Faaasst mycket kan ju hända på några timmar. Så med lite tur så kanske det startar igång under natten eller dagen imorgon. ^^

Jag hoppas iaf att jag slipper gå över tiden mer än ett dygn eller två. Vill så gärna få detta överstökat så att jag slipper gruva mig mer. Å ska bli så skönt för ryggen att bli av med några kilon. 😁😆

Iaf så var jag till MVC i tisdags. Å fick då veta att bebisen kommer förmodligen inte väga mer än 3.5 kg! *(Tack å lov)* Å alla värden såg bra ut å hon trodde att jag skulle föda inom snar framtid, eller iaf inte gå över många dagar. ♡ ^------^

Jag hoppas hon har rätt!

Jaaaa. Å idag så kom Cathy och mina två söta småsystrar på besök också. Det var verkligen uppskattat av Shinbi som känner sig ängslig nu när det är Påsklov. Hon är nämligen ganska beroende av lekkamrater. ^^

Jag å Cathy passade på att åka till Lindbergs rean också, å lämnade barnen med maken min.

Jag köpte ett par galonvantar till Shinpan och ett par ytte pytte små tygvantar till bebisen. ♡ 

Kan ju vara bra med ett par vantar om man ska på vagnpromenader och ifall jag ska bära den lille i bärselen nu innan riktiga sommarn kommer.

Å Shinbi som älskar att kladda med vatten kommer ha stor användning av sina galonvantar. :) ♡ 

Nu ska jag försöka sova.

Natti