Fem veckor har gått..

Söta lilla Isa! <3

Denna bild är från ikväll när hon hade en liten paus i sitt skrikande. ^^
Visst e hon söt? Min lilla Snutte-phu!

En jacka, 500kr, go'fika å en skrikande bebis.. ^__^

Idag var jag till erikshjälpen med Mian.. Där hittade jag en vinterjacka för endast 70 kronor pengar. ^__^ Värsta kapet jue!!! Haha... It made my day!
Hittade en liten söt body till Snutte-phu (Isa) också. En rosarandig med Bamses ena dotter på. Endast 30 kronor. Å Mian köpte en liten röd overall till henne i storlek 68 som hon kan växa i till vintern. Jätte söt. :D
Sen blev jag bjuden på en grekisk sallad när vi kom hem till henne. Det satt fint i kistan..

Efter erikshjälpen gick jag till kommun på möte.. Fick beviljat försörjningsstöd cirka 500 kr. Dom ska jag ta ut å handla mat för. ^^
Efter mötet gick jag å Mian till Sommars å köpte go'fika till oss, Mirjam, Emma å K.L! Köpte falska potatisbakelser, bananbakelser, chokladbollar å vaniljkaka med mandaringelé! *mums*
Runt sextiden började lilla Isa skrika, å det gick inte att trösta henne så jag gick hem.. Hon grät i fyra timmar nästan oavbrutet. Vet inte riktigt vad som var fel.. Jag bytte blöja, gav henne kolik-droppar, matade henne, masserade magen, gick runt runt, sjöng, visade leksaker, startade hennes favorit musik å gav henne nappen.. Men inget funkade. Runt tio-tiden var hon så trött så hon orkade inte skrika mer å bara gnällde ist.. Ett tag senare satte jag henne i babyselen å gick ut med soporna å tog in vagnen. Sen strax före tolv somnade hon, å nu sitter hon i babyselen på min mage å sover å verkar ha det gott. ^^

Ibland undrar jag om hon har ont någonstans så det är därför hon gråter så mycket... Det brukar nämligen bli värre ibland när man lyfter upp henne... Typ som att man gör illa henne när man tar i na. Hon liksom skriker så mycket hon bara kan å skakar i rösten å blir alldelis röd i ansiktet å tårarna strömmar ner för kinderna. :( 
Tycker så synd om henne då.. Söta lilla Snutte-phu..
Fast de e kanske normalt att bebisar skriker så..? Vad vet jag, jag har ju aldrig varit mamma tidigare. ^^


Skrikig

Isa har varit gnällig å skrikig de senaste dagarna så jag har inte haft tid att blogga. Men nu ÄNTLIGEN så sover hon.. Hon har sovit i vaggan i hela 15 minuter utan att vakna. Det är ett nytt rekord! :D
Sen i torsdags så har jag suttit med henne i knät mest hela dagarna för det har inte gått att lägga ner henne. Hon bara gråter å gråter.... Å emellanåt duger det inte ens att sitta med henne så jag måste gå runt runt eller stå å gunga henne i famnen för att hon ska bli nöjd. 
Det är lite påfrästabde ibland å tar mycket på kroppen, men det går. Hon e ju så söt så man kan inte bli arg på henne. :)
Jag tror att de trevliga gravidhormonerna som gjorde mig så mycket friskare har börjat avta,, eller vad man nu ska säga... Iaf så har min huvudvärk börjat bli sämre igen. Har haft skit ont i två dagar å alvedon hjälper inte. Å ryggen värker å handlederna värker.. Även knänen har jag fått mer problem med igen, de luxerar å vrider sig ibland när jag går, å ibland när jag står still med. Å höfterna har inte blivit tilbaka till normalt än heller sen förlossningen.. De e bara skit med mig.. haha... Snart rasar jag väl samman eller nåt. Hehe...
Om inte mina knän slutar åka i felläge snart så måste jag nog gå till en sjukgymnast igen. Jag e så jäkla rädd att det ska bli värre så att jag inte kommer kunna gå.. Men det borde vara några år kvar till dess. Iaf tio år till vill jag kunna promenera som vanligt folk. Att jag inte kan springa gör mig inget, men gå det är viktigt tycker jag! Rullstol är till för gamlingar eller folk med brutna ben, inte unga människor som mig.

Nog om tråkerier... :)
Ikväll har jag iaf ordnat barnvakt mellan 18.30 å 20.30, så att jag ska kunna gå på bio med Kristoffer, Jocke å Crille. Det ska bli kul.. vi ska titta på Johnny English Reborn :D:D
Känns lite konstigt att jag ska gå ut helt själv.. Fast ändå skönt att få göra något kul i två timmar utan henne i knät. ^^
Nu vaknade tösafia, så nu måste jag sluta skriva. 

Bajsad

Imorse skedde den andra bajsolyckan. När jag skulle smörja in Isa efter blöjbytet så bajsade hon ner mig å halva toarummet. Hehe... Det är typiskt at sådandt sker när man har brottom. Vi var nämligen på väg till BVC, men blev sena på grund av bajsincidenten. 


Sen kom en rejäl laddning till också så att hon sprutade ner golvet å mattan ännu mera... Hon såg dock ganska nöjd ut efterråt, så det var nog väl behövligt att få det ur sig. ^^

Förlossningen

Jag har fått en önskan av Marie att skriva en "förlossningsberättelse". ^^ Så det är väl bäst jag gör det då. 

Natten till den 22 september kl 02.00 vaknade jag av att jag hade en molande smärta i nedre delen av magen och i ryggen. Hade bara sovit drygt en timma, Jag trodde först att det var någon typ av magknip bara, så jag försökte somna om.. Fem minuter senare gjorde det ont igen.. Då tänkte jag att jag kanske behövde skita, hehe.... Gick på toa, men inget hände... Efter ytterligare fem minuter gjorde det ont igen. Då insåg jag att det nog var förvärkar (eller vad det nu kallas).
Jag hade några dagar innan läst på Elins blogg att hon tog ett bad när hon hade värkar å att det hjälpte lite mot smärtan, så jag fyllde badkaret med varmt vatten å tog mig ett bad. Det hjälpte lite faktiskt.
Efter badet hade jag fortfarande ont var femte minut, det verkade inte som det skulle gå över. Jag tog en alvedon å la mig igen, i hopp om att få sova lite till, men det gick inte. Kring halv fyra ringde jag förlossningen i Hudiksvall å berättade hur jag kände å hur täta värkarna var.
De sa att jag skulle komma in för det var nog dags att föda snart. Jag blev skit glad å skit rädd samtidigt. Nu var det verkligen dags!!!
Jag ringde pappa å frågade om skjuts, sen min storasyster Carro och talade om att nu var det dags. En halvtimme senare bar pappa å jag iväg. På vägen dit betedde vi oss som vanligt å pratade på som alltid. Men under varje värk var jag tyst, det gick liksom inte att fokusera på att prata när det gjorde ont.

När vi kom fram till förlossningen var jag 6cm öppen, vattnet hade fortfarande inte gått. De mätte mina sammandragningar sen la de in mig på ett fölossneingsrum. Nu hade även Carro kommit. :)
Pappa åkte hem ungefär en timme efter jag hade lagts in, men Carro stannade kvar. Värkarna fortsatte komma, men jag öppnades inget mer.. En sköterska sa att det vore nog bäst att sticka hål på hinnan för att tvinga vattnet att gå å på så sätt skynda på förlossningen. (Ligger man med värkar för länge blir kroppen så trött tillslut att det kan bli för jobbigt att föda.) Efter att de stuckit hål på hinnan så blev värkarna ÄNNU VÄRRE å höll i ännu längre än innan. Det var en obeskrivlig smärta som gjorde så ont att jag på något sätt kopplades bort från omvärlden å all fokus gick på andningen. Carro som själv hade förlöst bara 1,5 år tidigare var ett jätte bra stöd. Hon påminnde mig om andningen å masserade ryggen på mig å pratade på som vanligt så att jag inte skulle tänka för mycket på smärtan. Använde även lustgas. (Är grymt tacksam att det finns.) Jag öppnades fortfarande sakta... Några timmar senare blev smärtan olidlig å jag kände att nu vill hon ut. Vi ringde på sköterskan å hon sa att jag fortfarande inte var helt öppen, men att det nog inte var länge kvar. Ett tag senare började de riktiga krystvärkarna, det gjorde så jäkla ont så att kroppen krystade automatiskt. Det gick liksom inte att kontrollera. 
Vi ringde på sköterskan igen, hon stannade kvar med oss.. hon sa åt mig att jag fick krysta när jag kände att det behövdes. Jag krystade å krystade, men det hände inget. Hade värkar med bara ett andetag emellan innan en ny kom. Gjorde så ont att jag nästan kräktes. Men hur mycket ja än krystade så ville hon inte komma ut.. När det hade gått ganska så lång tid så sjönk bebisens hjärtljud snabbt. Hennes hjärta stannade nästan. Sköterskan kallade på hjälp, nu stormade det in doktorer.. De sa att hon måste ut snabbt, eller akut kejsarsnitt. En doktor tog en sugklocka å satte den på bebisens huvud, en annan doktor tröck på min mage, sköterskan stod å tänjde på hålan min, två andra stod bakom berädda att hjälpa till om det behövdes. Carro stog brevid mig och höll upp medan jag krystade så att det skulle gå lättare. De skrek å tjoade.. Hon med sugklockan drog jag krystade mer än någonsin, å doktorn tröck på magen min så hårt han bara kunde. Nu skulle hon ut, det var bara så........
Jag kände att jag sprack uppåt, var som att man öppnade en dragkedja. Då sa jag: "Nu gick jag sönder, det här kommer aldrig att gå."
De sa åt mig att jag måste fortsätta krysta så mycket jag bara kunde, annars måste de söva å snitta mig. Jag krystade å de fortsatte att dra å trycka.
En sköterska kom med en spruta, frågade hur mycket hon skulle trycka in i armen på mig å tänkte precis sätta den i armen på mig. Då stoppade jag henne å sa att hon skulle ge mig en liten stund till. Jag ville verkligen inte göra kejsarsnitt. Jag tog i mer än någonsin... Visste inte ens att jag hade sån styrka... å då kom hon, kring halv fyra tror jag det var. ÄNTLIGEN!!!
Hon hade navelsträngen runt halsen, armen och axeln. Det var därför hon var så svår att få ut, det blev för trångt för henne så hon orkade inte hjälpa till.
Det tog 13 timmar sammanlagt, allt som allt från första värkarna.
Så fort hon var ute slutade värkarna å smärtan blev bortglömd. Förlossningen var som bortblåst.. Nu var hon äntligen här! Mitt lilla mirakel.
Hon skrek litegrann, men inte så högt.. Carro fick klippa navelsträngen sen lade de upp henne på mitt bröst å satte på henne en uppvärmd mössa å lindade in henne i en varm filt. Hon somnade.. Att födas är nog minst lika jobbigt som att krysta.
Efter några minuter bad de mig krysta ut moderkakan, det gjorde inte alls ont, nu var jag så upptagen med min bebis så jag kände inget annat än lättnad och enorm glädje. :)
Efter att de torkat upp allt blod från golvet efter mig så kom sköterskan med nål å tråd å började sy ihop mig. Det blev tre stygn ner mot rumpan å typ hela klitoris å två stygn innuti självaste hålet.
När det var klart bjöd de mig å Carro på lyxiga mackor å kaffe å saft. Vi åt å drack å var jätte glada. Vi båda var väldigt trötta, även Carro hade stått å tagit i när jag gjorde det. ^^
(Jag är väldigt tacksam att hon var med, utan henne hade jag nog inte klarat det. Jag kommer alltid att ställa upp tillbaka om det behövs som tack.. med vad som helst.)

Två dagar senare fick jag åka hem. Å sen dess har allt gått bra. Det flyter på som om hon alltid varit med mig.
Jao, det var nog allt... Iaf allt jag minns. :D
Just nu ligger lilla Isa å sover på min mage medan jag skriver detta. Hon e så söt!

Shinbi Isabel Kim

Jag älskar denna bild... Hon är bah för go tösafia min!! <3

Tre veckor

Igår fyllde Isa tre veckor. ^^ Tiden går så fort, men ändå så sakta. Det känns som att jag varit med henne i flera år, men ändå känns det overkligt att hon snart är en månad redan. :D
SKum känsla..... jag är en mamma... haha...

Trygghansa

Nu har jag täcknat försäkring på tösafia... Det blev Trygga Barn Plus hos Trygghansa. :=)
Det första halvåret är gratis, sen kostar det 211 kr per månad. Inte så dyrt ändå.

Tösafia kan le! ^^

Nu är jag helt säker på att hon verkligen ler! :D (glömde bort att skriva det i förra inlägget)
Förut så visste jag inte riktigt om det var ett leende jag såg eller om hon bara gjorde det omedvetet. Men nu är jag säker..
Tidigare när jag busade lite med henne så log hon... På riktigt.... å hon e bara 3 veckor (idag). Hon var så söt!! Jag ska lägga ut en bild framöver så fort jag lyckats ta en. :)

En gåva från Emma

Titta vad Shinbi (Isabel) fick av Emma Lindén härom dagen. ^__^ 
En mugg, tallrik, sked å en haklapp.. allt i grönt med grodmotiv..
Passar perfekt till min lilla groda när hon ska börja äta sen framöver. :D

Så söt!

Shinbi Isabel hade på sig overall för först gången ikväll när vi var ut å tittade på stjärnhimlen...
Hon ser la go ut tycker jag... Har fortfarande inte tagit av den, hon snusar så sött i soffan just nu.

Upptagen dag idag ^^

Idag har vi varit ute på hela dagen. Först kom Sandra m. familj på besök i förmiddags, sen kom farmor å farfar och lämnade en blomma också på förmiddagen. Halv ett blev jag bjuden på lunch hos familjen Lindén. Efter tösafia ätit kl tre gick jag, Emma J å Mian till Edmarks Järn på utförsäljning. Jag köpte ett par mjukisbyxor för 50 kr. Sen efter det så följde jag med Emma J hem. Kvart över sex gick jag därifrån, å då blev jag bjuden på fika i roteberg hos Johan å Carina. :D
Halv nio kom vi hem därifrån... Då fick tösafia lite mat å sen sket hon ner halva sig själv så hon fick ett bad också. ^^
Nu är hon nykammad å har på sig sin nya Får-pjamas som hon fick av en på Centrum Caféet. Hon är jätte söt i den!
Klockan halv elva ska vi gå ut å titta på stjärnorna tillsammans. Det sägs att det ska komma ett metiorit fall ikväll med massa metriorer strax för elva... Det vill man ju inte missa. :=)
Denna söta pjamas fick hon av en som jobbar på Centrum Caféet. :)

Namnanmälan

Nu har bäisen fått ett namn.. Idag skickade jag iväg namnanmälan.
Det blev Shinbi Isabel Kim ^^

Två veckor idag

14 dagar har gått... Nu är hon två veckor gammal vår lilla tösafia! :D
Detta firar vi med att ta en vagnpromenad efter lunch och med att använda den nya Kermit bodyn jag köpte till henne härom dan. Hon e så söt i grönt.
Å idag ska jag skicka iväg namnanmälan.. Nu kommer hon officielt att bli "ShinBi Isabel Kim". ^^

Man ska inte skryta...

Man ska inte skryta att allt går så lätt.. För då blir man straffad.. Hehe..
Senast idag så satt jag å sa att det går så bra å att det inte är några problem eller jobbigt alls att ta hand om lillfisan på egen hand. Hon är så snäll å lugn å tyst å go heeela tiden....
Men ack... tji fick jag för att jag sa så... Nu har hon gråtit i fyra timmar å har magknip.. Inte finns det något jag kan göra åt det heller, mer än att finnas till hands som tröst å trygghet. Tycker så synd om henne... Å varje gång jag försöker ge henne lite att äta så blir det bara värre. Men hon måste ju äta lillfisan.
Nu skulle jag haft maken hemma hos mig så att vi kunde turas om med att trösta henne.

En lista tagen av Elin

När fick du reda på att du var gravid? 23 januari 2011. Då var jag i v.6+6.
Var bebisen planerad? Hon blev skapt lite tidigare än tänkt. 
Mådde du illa mycket? De första 4 månaderna mådde jag konstant illa å hade ingen matlust, men kräktes aldrig.
Hur blev ditt hår? Det lossnade mindre hår under graviditeten.
Hade du mycket halsbränna? Konstant!!! Drack samarin och åt novaluzid dagligen.

Grät du för ingenting? Ja, särskillt i början.

Var du känslig? Väldigt känslig de första 4-5 månaderna. Blev arg å grät för ingenting.
Vad gillade du för mat? I början av graviditeten åt jag bara tomater, granat äpplen, jordgubbar och lättsaltade potatis chips. Sen blev det stekta mackor med stekt ägg, ost å salladsblad till lunch varja dag. Sen de sista månaderna var jag tokig i knäckebröd med ingenting på.
När kände du bebisens första sparkar? I slutet på vecka 15 har jag för mig att det var. :) Jag minns att vi skulle sova på hotell min man å jag den natten iaf.

Var du ofta orolig? Nej, det kan jag inte påstå.
När började du läcka bröstmjölk? Om jag tröck så kom det ut lite, men började inte läka föränn hon var född.
Samlade du på dig gravidtidningar & böcker? Nix.. köpte inte en ända, men jag läste lite i en tidning en gång.
Sparkade bebisen mycket? Ja, det tyckte jag.
Fick du bristningar? Några stycken på vänster höft å några tunna på rumpan å låren.
Blödde du någongång? Nä, int nå... 
Levde du på som vanligt? Sista tiden var jag mest bara lugn å vilade. Men annars levde jag som vanligt.

Hur gammal var du när du blev gravid? 21 år.
Hur tog dina föräldrar det? Dom blev jätte glada.. Dubbel-mormor å dubbel-morfar är de nu. ^^
Hur tog din partner det? Han sa inte mycket.. men efter att ha smält nyheten några timmar blev han jätte glad, skrattade och höll om mig. :)

Vart bodde du/ni? I vår lägenhet i Seosan i Syd Korea.
Hur ofta gick du till mvc? På de vanliga besöken som alla går på och några besök på aurora å några extra ultraljud.
Hur många ultraljud gjorde du? Fem stycken. V.13, 16, 21, 30+4 och 41.  

Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Det skulle gå fort och inte göra så ont :)

Hur började din förlossning? Värkar i magen å ryggen som med tiden blev värre och värre, sen stack dom hål på hinnan så vattnet gick... Efter det blev det ännu värre värkar å efter några timmar kom hon ut med hjälp av sugklocka och en man som tröck mig på magen. 
Hur många timmar tog din förlossning? Från första värken tills hon var ute tog det lite över 13 timmar.
Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Vaginalt med hjälp av sugklocka.
Hur mycket var du öppen när du kom in? 6 cm har jag för mig det var.
Vilken smärtlindring tog du? Jag höll mig till lustgasen.. Den var toppen! :)
Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? Inte en aning. Tid tog det iaf... Minst 1 timma med krystvärkar.
Blev det komplikationer? Ja, hennes hjärta slutade nästan slå så det blev lite dramatiskt på slutet. Läkare skrek å tjoade.. En doktor stod å tröck mig på magen, en annan drog med en sugklocka, en tredje stod å tänjde på hålan, en fjärde kom med sömnmedel å tänkte söva mig för att göra kejsarsnitt å två till som var redo ifall något skulle hända.. När sömnmedel-kvinnan kom bad jag henne vänta å låta mig försöka lite till (jag ville verkligen inte göra kejsarsnitt)... Jag tog i så hårt jag bara kunde, nästan så att jag kräktes, å då kom hon ut! :=) Med navelsträngen lindad tre varv runt kroppen. Ett runt halsen, ett runt armen å ett runt axeln. 
Fick du sy? Ja, tre stygn ner mot rumpan, två i självaste hålan å typ hela klitoris.
Vad tyckte du var jobbigast? Att det gjorde så himla ont.
Var du rädd för något? Att jag skulle råka bajsa, kräkas eller gå sönder jätte mycket.

Skrek du? Nej, jag ojjade mig å sa jösses ganska mycket å försökte skämta bort smärtan. Å så typ grymtade jag på slutet när jag tog i som mest...
Hur många var inne i förlossningsrummet? 6 stycken sjukhusfolk tror jag det var, å så min kära storasyster Carro var också med ist för min älskade make.

Hade du någon nära med dig? Pappa Olle skjutsade mig å var med nån timme. Min syster Carro var med hela tiden och nån timme till efter att hon kommit.
Hur var vikt och längd? 3436 gram och 50 cm lång.
Ögonfärg: Gråblå.
Hårfärg: Mörkbrun, nästan svart.
Ammade du? Japp, utan problem från första suget. :D

Ammar du nu? Ja det gör jag.
Hur gammal är bebisen nu? Hon är 13 dagar idag.
Vad tyckte du om förlossningen? Obeskrivlig känsla... Det häftigaste å mest fantastiska, men samtidigt en av de mest traumatiska upplevelserna jag varit med om!

Planerar ni ett till? Ja, klart hon ska ha ett syskon eller två. Men det tar nog ett tag innan dess..
När kommer andra barnet? Om två år kanske..
Hur är ert förhållande Vi är två lyckliga föräldrar som älskar varandra och vår lilla tösafia. <3

Vilken vecka födde du i? Vecka 41+3.

 

Elins blogg: http://assessment.blogg.se/

Så många miner

Alla dessa ansiktsuttryck på bara en minut... Sur-ansikte, gäsp-ansikte, missnöje-ansikte, nys-ansikte, vart skåpet ska stå-ansikte, uppmärksam-ansikte å fundersam-ansikte.. ^^
Hon e grym på att göra olika miner min lillplutta.


Nu är hon här

http://www.lg.se/webbisar/default.aspx


Bilden från BB ^^



Hon e la blyg jäntan min

Jag var till barnmorskan idag.. Allt såg bra ut.. Jag väger nu 63,8 kg, blodvärdet var 108, å blodtrycket låg på 110/60.. Men magen hade krympt 2cm vilket gjorde att hon oroade sig över att det kanske hade slutat producerats fostervatten. Å sa att om det är så så måste jag nog induceras (igångsättas).
Så, hon skickade upp mig till Hudiksvall... Väl där så fick jag veta att allt var bra. Lagom med fostervatten å hjärtljuden lät bra. Dock är bebisen lite liten för att vara 41 veckor. Den är nu ungefär i storlek som en 38 veckors bebis. Men eftersom allt annat såg så bra ut så var det inget att oroa sig över. :)
De kunde inte svara på varför magen blivit mindre... kan vara för att bebisen sjunkit mer.
2 cm öppen är jag iaf... å jag har små värkar å mycket sammandragningar, så det händer grejer iaf. Hihi... Vattnet har fortfarande inte gått så de skickade hem mig igen å sa att jag ska komma tillbaka när det gjort det, eller om jag får jätte ont. Om inget händer så ska jag dit igen nästa vecka.... å DÅ kommer dom förmodligen sätta igång mig om jag vill det. ^^ Men jag hoppas på att det startar av sig själv innan dess.. Helst nyss... eller iaf imorgon. ^^

Cilla

Att vänta en glädje är också en glädje.

RSS 2.0