Att vara mamma

jag sitter på bussen å tänker, som jag alltid brukar göra när jag åker buss.^^

Idag är det livet som förälder jag tänker på, och jag har kommit fram till att livet börjar inte riktigt föränn man blivit förälder.
Att bli mamma är som att bli en helt ny individ, nästan som att man själv föds på nytt.
Man får nya åsikter, ny personlighet och nytt katastroftänkt. Helt plötsligt så lägger man sig själv längst ner på listan och barnen ligger alltid högst upp. Man släpper allt som man än gång var, och ändå så är man så otroligt lycklig. Katastrofen att gå ut osminkad till affären finns inte längre, ist tänker man på vad som är bäst för det lilla livet att äta. E-ämnen, ekologiskt och köttprocenten blir helt plötsligt viktigt.
Ist för att sitta framför tvn och lata sig hela eftermiddagen så spenderar man den tiden på golvet med en liten plutt som skrattar så det bubblar i halsen bara för att man låtsas välta omkull. Man blir så ändlöst älskad och man skulle ta sitt liv utan att tveka en sekund för att rädda sitt barn. Man skulle göra vad som helst.
Men innan man var förälder så var utseendet och kompisar det ända man levde för. Och det värsta som kunde hända var att man inte hade tid att sminka sig på morgonen innan skolan, eller att man blev tvungen att använda samma tröja två dagar på jobbet.
Man satt på bussen och tyckte det var bara jobbigt att resan tog sådan tid, men nu, nu när man är förälder. Då är det annorlunda. Nu sitter man på bussen, fastspänd, och tänker på OM det skulle bli en olycka. Mitt älskade barn skulle få leva moderlöst.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Cilla

Att vänta en glädje är också en glädje.

RSS 2.0