SHIT, va jag blev rädd!!!!!

Jag lade ner lilla tösafia på vår säng å gav henne nappen å snuttegrodan, å sen gick jag till andra änden av rummet å satte mig ner för att kolla mailen å sånt.
Jag hörde henne ligga å bubbla på som hon alltid brukar göra....... Efter någon minut upptäckte jag att hon blivit knäppt tyst!! Jag vände mig om, å då låg hon med ansiktet ner i sängen å rörde sig inte! Jag blev så jäkla rädd att jag typ flög dit å sa: "Shinbi-ya, mueo ya?" ("Shinbi vad gör du" på koreanska)... Då rörde hon lite på armen... hon bara sov. *Pust* Vilken lättnad.
Tänk va fort man agerar om man tror det hänt sitt barn något. Jag fick adrenalin som sjutton på en millisekund å gick igenom hur man gör hjärt-och-lung-räddning i huvudet (det var som att återspela badlektionen från när man gick i 6:an i ultraspeed) å kollade andningen på bara två sekuner. Hehe..

Jag var bara tvungen att knäppa ett kort också, för att minnas detta ögonblick sen i framtiden. :)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Cilla

Att vänta en glädje är också en glädje.

RSS 2.0