....Love is pain....

Det är så mycket man vill säga till den man älskar men får det aldrig ur sig föränn det är försent.



Vår kärlek var som vinden
som stormade sig fram
den väckte liv i glöden
som tändes och som brann
men vinden avtog sakta
och elden den brann ut
och kvar fanns bara askan
av det som fanns förut
men kanske under askan
en liten glöd finns kvar
och vinden kanske åter blåser
liv i det som var.



Ett litet hjärta står ensamt och gråter.
Sårat många gånger, men ändå det förlåter.
Sliter i det gör många, de bara tar och tar.
Ändå står alltid detta lilla hjärta ensamt kvar.
Lurat av många, de leker med det lätt.
Men aldrig att någon vill behålla det på något konstigt sätt.
Varför vara med i leken, när man inte reglerna kan?
Varför tro på den kärleken, som sägs vara sann?
Varför leka med andras hjärtan när man har var sitt?
Varför är detta lilla ensamma hjärta just mitt?



Varför föddes jag till att älska,
älska den jag inte får?
Den som älskat kan ej glömma,
Den som glömt ej älskat har.
Den som älskade och glömde visste ej vad kärlek var.



To young to die
to old to cry
to much in Love
to say goodbye. 


 

Love isn't easy.
Love isn't fear.
I Love you.
But you don't care..



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Cilla

Att vänta en glädje är också en glädje.

RSS 2.0