Olycklig..!

Jag älskar honom fast det inte är rätt, jag kan inte rå för det... Hans trygga starka famn och minnet av hans värmande kyssar jag fick en gång i tiden går bara inte ur huvudet på mig.. Jag älskar honom, över hela mitt hjärta älskar jag honom. Jag gråter dag och natt för jag vet att jag aldrig får honom tillbaka.

" Vad gjorde jag för fel?? " är en mening som snurrar i mitt huvud..

Vi hade det så bra ända till slutet.. Vi bråkade aldrig, vi kom överens, vi gillade nästan samma saker, vi kunde vara med samma vänner, vi bodde tillsammans i två år...! Det var som att min framtids port stängdes när min framtid med honom försvann. Jag har inget liv längre, ingen ro, inget intresse, allt bara försvann och det vägrar komma tillbaka..

Jag vill inte att någon annan ska tränga sig in i mitt liv och jag vill inte behöva sitta å lyssna på ännu en livshistoria och jag vill inte behöva lära känna en ny nu när jag redan känner en så underbar människa så mycket att jag nästan vet vad han tänker..

Jag fattar själv inte hur jag kan älska honom så fruktansvärt fortfarande.. Känslorna blir bara värre och värre, jag orkar snart inte med det längre. Jag står inte ut att känna mig olycklig hela tiden.. Det är bara för mycket skit som hänt under mitt liv, som jag stängt inom mig.. Men nu vill det ut och jag orkar inte! Jag hatar mig själv.. Jag är så jävla korkad!!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Cilla

Att vänta en glädje är också en glädje.

RSS 2.0