Nästa vecka ska jag träffa soc igen.... Jag hoppas verkligen att detta blir sista mötet och att de väljer att godkänna min ansökan om lägenhet och försörjningsstöd.
Jag orkar inte ha det såhär som jag har det nu länge till.. Förra torsdagen flyttade jag hem till pappa för jag kände att jag bara var i vägen för min syster och hennes familj. De ska inte behöva försörja mig å deras privatliv blev ju absolut noll när jag var där hela tiden. -.-
Här hos pappa kan jag inte heller stanna hur länge som helst.. Just nu sover jag nere i tv-rummet på en 5 cm tjock madrass på golvet. Det börjar ta på ryggen kan jag säga.. Nu under sommaren går det hyfsat bra att bo där, men när kylan kommer så blir det jätte kallt och under vintern så är det bara 4-10 grader där inne. Där går det inte att ha ett litet spädbarn då inte.
Å att jag är utan inkomst tar mycket på psyket det med och den där ovissheten om att man inte vet vart man ska ta vägen härnäst är så jobbig att man går runt med en ständig oro i kroppen även fast man försöker att inte tänka på det. Det är så stressande..... Bebisen kommer om cirka 10 veckor å jag har inte ens en säng den kan sova i, ingen vagn, inget hem... nej, jag har ingenting jag kan ge denna lilla krabat när den kommer. Hur ska jag kunna ge barnet en trygg å lugn uppväxt när jag inte ens har ett hem å är orolig å stressad hela tiden?? Jag har inte ens pengar till blöjor för jag har inte ett öre i inkomst.... Suck...... Det är så drygt allt detta!!!!!!!! T.T
Men jag är trotts allt otroligt tacksam för alla i min familj som hjälper mig å stöttar mig när det behövs å som ställer upp med mat och husrum.. Jag är särskillt tacksam för att min älskade syster Carro har gjort så mycket för mig! :D
Jag kommer alltid ställa upp tillbaka när jag behövs, jag är henne evigt tacksam. <3