Ja, när jag sitte själv i tystnaden så händer det lätt att jag börjar tänk lite för mycket. Jag saknar min man, jag oroar mig för hur det blir med framtiden och jag grubblar på vad som är bäst för mig, barnet och barnets pappa.. Bör vi bo i Sverige som jag vill eller är det bättre om jag flyttar tillbaka till Korea??

Kommer jag någonsin få hjälp av soc eller kommer dom strula ända tills lillfisan e född?? Kommer jag kunna bli inskriven på försäkringskassan nu eller måste jag ansöka om igen?? Är jag inte inskriven där så kan jag ju inte få föräldrapenning, bostadsbidrag eller något annat... Så dryygt när allt tar sån tid och man inte vet hur det blir. Jag kan ju inte jobba nu på ett år typ så jag har inte mycket till val än att leva på samhället.